I väntans tider

Det är så konstigt det här, vi skulle ju inte ha någon hund just nu... Vi skulle låta Marwin ha en lugn ålderdom och fullt fokus. Vi skulle vänta med att skaffa en ny hund och inte stressa. Och så dök den här kullen upp, med precis rätt föräldrar, rätt uppfödare - och mitt i kullen fanns VÅR hund. Vi bara kände det. Det konstiga var att vi hade "valt" Orlando innan vi åkte för att titta på valparna, men när vi väl kom dit så var det vi som blev valda - av Oliver/Dobby. Han kröp så kärleksfullt upp i famnen på Lasse och ville bli kliad på magen, tittade på oss med sina kloka ögon, och vi bara smälte. Han var stor och tjock och inte alls med den tydliga tan-teckning som vi hade tänkt oss - men han var vår hund, i själ och hjärta!

Och nu är det 4 dagar kvar till vi ska hämta honom. Jag har fjärilar i magen och undrar om jag har kommit ihåg att fixa allt. Väntar otåligt på prylar som ska komma med Posten och vankar omkring som en sinnessjuk gås. Jag vet ju dessutom att vi redan hade kunnat haft honom hos oss, han är snart 12 veckor och har kunnat hämtas sedan 8 veckors ålder, men omständigheterna har inte varit rätt och vi har varit tvungna att vänta till nu... Och nu går sekunderna sirapslångsamt!

Bäst att den här gåsen går och ordnar lite frukost till sig själv och maken så att jag får skingra tankarna. Just ja, måste åka och köpa kompostgaller idag!! VISSTE att det var nåt som fattades.