Regn och rusk

Idag fick Dobby (och matte) möta regnrusket ett antal gånger... Redan på morgonen regnade det ymnigt och lilla valpen tyckte inte alls att det var särskilt kul! Behöva kliva upp ur sängvärmen för att gå ut och kissa i allt det där våta? "Nä, HU!" tyckte Dobby och kissade istället på altanen... (som i och för sig redan var våt den med).

När det var dags för andra kissturen plockade matte fram fina regntäcket. Det möttes av en viss skepsis, men när torra Dobby insåg att det där konstiga på ryggen faktiskt höll honom torr fick han lyckofnatt! Han rusade runt i trädgården som en galning och busade med allt som gick att busa med. Han vågade sig till och med upp på en av jordhögarna som han tidigare undvikit som pesten. Nu tyckte ju i och för sig inte matte att det var den roligaste idén just idag eftersom jordhögen mer liknade en lerhög - och därmed även Dobbys tassar...! Men en lycklig valp får en att tåla de konstigaste saker.

När väl regntäcket var på så tycktes inte regnet bekomma Dobby, däremot blåsten som fick allt utomhus att låta så konstigt. Överdraget till grillen var bland det läskigaste när vinden fångade det så att det smällde till, och allt konstigt gnisslande i trädgrenarna. Dobby såg helt vettskrämd ut i några sekunder, men när matte (med viss svårighet av allt huttrande) var helt obrydd så lugnade sig även Dobby och sprang faktiskt och kissade... på gräsmattan! *glad* Endast 1 olycka inomhus idag.

Vi har också fått prov på att vår valp faktiskt KAN skälla. Efter snart 2 veckor med honom började vi faktiskt undra, men uppenbarligen finns det saker som är värt att skälla för. Matte (som befann sig i badrummet) hörde ett underligt pipande, gnällande och gruffande från köket. När jag kom ut från badrummet kom Dobby springande och dutt-dutteli-duttade så karaktäristiskt på mitt ben (vi borde förresten ha döpt honom till Dutten istället!) och försökte förtvivlat få min uppmärksamhet.

Väl ute i köket såg jag orsaken, Charlie hade lagt sig bekvämt till rätta i Dobbys säng! Dobby studsade runt och pep och tittade mellan mig och katten och undrade vad han skulle ta sig till. Sedan ställde han sig framför sängen och började skälla så att han hoppade upp och ner på stället. Charlie bara tittade på honom och undrade varför den konstiga dunbollen var så upprörd, han tittade på mig som för att säga; "matte, vad är det för fel på den där, han verkar trasig...". Jag fick till slut schasa bort honom från sängen, vilket ledde till att Dobby fick fart under tassarna och jagade ut Charlie till hallen där han stod och gläfste åt honom som för att säga; "Rätt åt dig, din sängtjuv!!". Sedan kom han rusande tillbaka och lade sig på sin plats.... han har fortfarande inte flyttat på sig. ;) Men när jag väl reser på mig för att gå till sovrummet så VET jag att han kommer att följa mig som en skugga. Det ska förresten bli Dobbys alternativa indiannamn; Duttande Skuggan. :D