Möte med "storebror"

Ikväll var det dags för Dobbys första mötet med Marwin. Jag var lite nervös innan, men jag insåg att om jag var nervös då skulle Dobby bli det också - så jag ställde in mig på att vara lugn och att allt skulle gå fint.

Jag tog Dobby i koppel och gick bort till en liten gräsplan vid vår gästparkering. Husse, som hade hämtat barn och Marwin tog med Marwin och kom och mötte oss där. När Dobby såg att det var husse som kom blev han jätteglad - ända tills han insåg att husse satt fast i en konstig gul best i ett snöre, som dessutom gav upp ett grovt (men glatt) skall. Då försökte vår lilla valpis sätta kursen åt rakt motsatt riktning...! Matte ignorerade helt det beteendet och gick istället fram och hälsade på "besten", vilket visade sig ha önskad effekt. Dobby gick också fram och nosade, och Marwin som den lugna luns han är, brydde sig inte alls utan lät den lilla ulltussen sniffa allt han orkade. Efter bara några minuter var båda hundarna lugna och vi styrde kosan hemåt, och Dobby (som egentligen gick i koppel med matte), kilade in sig mellan husse och Marwin och gick fot hela vägen hem! *fnissar*

Väl hemma gick husse och Marwin in medan jag och Dobby stannade kvar ute och lekte en stund. Sedan släppte jag in Dobby helt sonika - och det gick helt utan problem. Inget gläfsande, gnabbande eller revirhävdande - båda hundarna accepterade varann direkt. Vi är så glada över att vi har så duktiga hundar!