Ett farväl...
Imorgon är det dags. Veterinären kommer hit och Marwin ska få somna in i stillhet. Han andas tungt nu och kroppen hänger inte med längre, så det ska bli skönt (men jättesorgligt!) att få ge honom 'fri'.
Alla barnen vill inte vara med vid själva insomnandet, vilket vi självklart respekterar. Alla måste få ta farväl och sörja på sitt sätt. Lilla kloka Mi vill dock vara med hela tiden och när hennes mamma frågade varför svarade hon:
"Men Marwin ska ju åka upp till himlen, då vill jag hålla honom i tassen och följa med honom en bit på vägen." Underbara, älskade unge!
Och vi bara gråter.
Kommentera gärna inlägget:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Erik Löfstedt » Bollbusen: ”han verkar vara en väldigt bussig pudel:)”
-
Helena » Kortsnaggad!: ”Väntar med spänning på bild =) gissar att han är skitsnygg! Till våren/sommaren ..”
-
Mams » Voff, voff, voff!: ”Nämen nu får den här lilla pudelkillen sluta skälla. Han har hållit på i åtta da..”
-
Mams » Första snön: ”Nu har ni väl fått ännu mera snö, eller hur? Bättre än slask när man har en lite..”
-
Mams » Överfasning till nytt foder: ”Hur går det med fodret, fungerar det fortfarande?”
Sorgen efter en älskad hund är så stark att det är svårt att förstå för de som inte upplevt det.
Enda trösten är att man har befriat sitt älskade djur från att lida mera.
Tillåt alla känslorna och minns med glädje hans liv hos er alla.
Kram