Att klippas eller inte klippas...

...det är frågan. Och vi har har INTE klippt. Eller jo, matte har hyfsat till på huvud och tassar med saxen. Vant honom vid klippmaskinen genom att hålla den mot kropp och tassar, men KLIPPT honom - nä. Det är ju ingen som har någon klipperfarenhet i familjen och matte ska väl erkänna att hon var något nervös inför hela projektet...

Men igår tyckte vi att det var dags! Dobby såg mer ut som ett  murmeldjur om nosen än som en pudel, och allt hår på och under tassarna gjorde livet något halkigt för stackars vovven. Matte och husse barrikaderade sig i badrummet med klippmaskin, schampo, balsam, fön, saxar, karda - och en mer än skeptisk hund.

Till att börja med trodde Dobby att 'stå still' betydde 'åla dig som en mask ur husses famn', men till slut lugnade han ner sig lite. Att bli rakad i ansiktet var ingen höjdare och Dobby ville hela tiden kasta undan huvudet. Det hela fick en mycket enkel förklaring när matte satte baksidan av skäret mot sin arm och insåg att det var jättevarmt! Inte konstigt att Dobby blev en mask istället för en stillsam hund! Så det blev klippning av tassarna med sax istället medan skäret fick svalna. Då började Dobbisen slappna av och när vi sedan satte igång att raka ansiktet igen så SOMNADE han!! Förvånad husse och matte fick hjälpas åt att hålla upp honom så att det gick att komma åt att raka den slappa lilla vovven...

Det var därför en trött kille som hamnade i duschen med husse (matte tyckte att det inte var mer än rätt!). Inte världens roligaste att duscha tycker Dobby, men det GÅR att uthärda - bara man får kura ihop sig i mattes famn i en skön handduk efteråt. Att bli fönad är också mer skönt än hemskt, till vår stora glädje. Efter nästan 2 timmar var det ett fluffigt pudeltroll som klev ut ur badrummet, och vi insåg att det snart är dags för trimning av HELA kroppen... Hur det går förtäljer inte historien.