Att gå fint... eller som en draghund...

Vi har börjat gå dagliga promenader med Dobby, han skulle explodera av energi annars! ;) Men vad vår annars rätt duktiga vovve inte är så duktig på är att gå fint i koppel... Vi tränar genom att gå i koppel hemma i trädgården med lagom mycket störning och då kan han gå hyfsat fint (i alla fall en stund). Men väl ute i stora vida världen kan inget godis i världen (eller matte heller för den delen) locka honom till att ha kontakt. Det är istället nosen i backen och draghunds-Dobby som gäller! *suck* Han KAN i perioder gå och ha kontakt med matte - men vi pratar 3-5 sekunder åt gången... och när jag då belönar genom glada tillrop och erbjudande om godisbelöning så struntar han bara i det. När vi dessutom är på väg hemåt, oavsett var vi har varit och promenerat så känner lilla klipska vovven på sig att vi ska hem och då drar han som en TOK!

Att byta riktning hela tiden för att han ska inse att det inte är någon vits att dra har ännu inte fungerat. Inte heller att varken distrahera eller belöna med godis (eftersom det inte är intressant när vi är ute). Har testat alla hans favoriter; korv, torkad blodpudding, ost, köttbullar - även det nya torrfodret som han verkar älska! Men icket! Vovven blir både döv och blind och drar som en Husky.... Kanske skulle matte sätta rullskridskor på fötterna och låta hunden jobba lite.....? ;)

Tips någon?