Varför valde vi då en mellanpudel? Vi har dividerat, diskuterat och vridit och vänt på frågan om vilken ras som skulle passa oss. Min make som har en förkärlek för stora vaktiga hundar har klart och tydligt förkunnat att han inte vill ha någon liten "bjäbbhund". Jag å andra sidan kan mycket väl tänka mig en liten, praktisk hund som är lätt att ta med sig (framför allt med tanke på att min syster bor 60 mil bort och mina föräldrar 140 mil ifrån oss!).

Jag ville heller inte ha en hund som fällde en massa. Marwin blev som en hög med ludd under sina fällperioder och pälsen låg i drivor på golvet. Katterna bidrar med sin beskärda del här hemma och jag tyckte att vi kunde dra ner på mängden damm och hår som rullade runt på våra golv och behövde dammsugas upp ständigt och jämt. Mina föräldrar har en charmig Tibetansk Terrier som de håller nerklippt och jag var länge sugen på en sådan, men maken tyckte att den var för liten.

Kanske en dvärgschnauzer skulle passa, eller en bedlington - eller en ...pudel? I samma ögonblick som jag nämner pudel brister maken ut i ett; "Min mor var en pudel!" Jag har nog varken gapat så mycket eller skrattat så länge förut!! Det visade sig att hans föräldrar hade en mellanpudel, Pia, när han var liten. Det var hon som vaktade honom, kelade, lekte och vårdade och ju mer han pratade om denna kloka pudel desto mer intresserad blev jag av rasen. Så jag lusläste allt jag kom över; böcker, forum, hundtidningar, svenska pudelklubbens sida och rätt vad det var såg jag pudlar överallt! Klart jag kände till pudel sedan tidigare, men det var ju de fluffiga utställningshundarna - och nån sån ville jag INTE ha! Men så såg jag bilder på jämnklippta, vackra, livfulla pudlar. Intelligenta, busiga, lättlärda, egensinniga pudlar och jag kunde inte stå emot - jag ville ha en pudel!

När jag sedan för första gången såg en pudel som var Black and Tan - ja då var jag såld! En SÅN skulle jag ha!

(Det roliga i kråksången är att maken som tyckte att den Tibetanska Terriern var för liten inte ännu har insett att vår Dobby och mina föräldrars hund Ozzie förmodligen kommer att ha samma mankhöjd när vår tokpudel blivit fullvuxen, men *sshhhhhh* säg inget till min make!)

Så nu står vi här, 5 dagar innan vi ska hämta vår guldklimp. Jag har köpt klipputrustning och pälsvårdsartiklar för tusenlappar och plötsligt kommer en smygande känsla över mig. "Undrar hur Dobby skulle se ut i en stram T60, eller kanske en Kontinental Lejonklippning" Ni ska se, om några år har jag en fluffig utställningspudel - i helt "fel" färg!