Dobby börjar bli en stor kille! Jag insåg idag att jag inte har uppdaterat hans vikt och mått på jättelänge här på bloggen. Vi har en jättefin måttstock att gå efter för att se att han håller en bra tillväxtkurva och det är hans storebror Malte.

Hittills har Dobbys & Maltes kurva följt varandra på hektot! Men, nu börjar visst Dobby dra om i vikt (och nej, han är INTE tjock!). Han är 40 cm i mankhöjd och väger 8, 3 kg! Blir nog en "storpudel" av honom ändå! ;) Malte har ju precis trillat över övre gränsen på 45 cm då han i senaste mätningen (ca 1 ½ år gammal) var 45,5 cm i mankhöjd...! :O Knasigt att det inte fungerar så att han då kan räknas som storpudel, utan bara som en för stor mellanpudel! Hade han varit en dvärgpudel som fått mellanpudelmått så hade han räknats som en mellanpudel eftersom stamböckerna är öppna mellan de storlekarna. Detsamma gäller alltså inte mellan storpudel och mellanpudel...

Vi är glada över att Dobby har växt till sig, eftersom vi gärna ville ha en stor mellanpudel. Fast vi älskar ju vår "stora" mellanpudel alldeles galet mycket oavsett vilka mått han har! :)

Dobby älskar att leka med sin Kong Wubba - som vi kort och gott kallar Wubba (om ni nu skulle undra varför jag ber honom hämta konstiga saker i videon...) ;)

Nu är det snart julafton, och jag (min vana trogen)  har trillat in i gamla (h)julspår och sitter just nu och skriver shoppinglista över vad vi behöver handla till julbordet, julbaket och godistillverkningen......... ;P Sånt som alla andra redan har gjort för flera veckor sedan! :D

Men, jag gör det med glädje och känner faktiskt ingen stress - det blir som det blir. På julafton och juldagen blir det bara jag och maken, ja och Dobby förstås! Så det behövs inga mängder med mat och bakverk då i alla fall.

Dobby ja, han har ju redan gått ner massor i vikt - ja, pälsvikt alltså! ;) Han har nämligen en alldeles ny julfrisyr. Vi tog fram korta skäret (4) och klippte ner hela vovven! Har man en galoppglad pudeltok som gör bromsspår i gräset i sin framfart då blir det (i alla fall i slaskiga Skåne) rätt smutsigt i pälsen och då kommer tovorna som ett brev på Posten. Så vi gav honom helt sonika en ny sportig frisyr - och han ÄLSKAR det!!! :D Han skuttar fram som ett litet korsnaggat lamm med studsiga karaktäristiska pudelsteg och det ser så förbaskat roligt ut!

Det blåser inte längre ute, och det är lite stiltje även här på bloggen. Här hemma förbereder vi oss inför julen - och nyår. Har redan börjat spela en skiva med ljud av smällare och raketer för Dobby eftersom jag vill att han ska vänja sig vid ljuden. Han har börjat komma in i spökåldern och skäller åt allt som skulle kunna vara farligt; plastpåsar, sopbilen, postkillen, köksluckor(!) - ja, det som faller honom in för stunden.

Av den anledningen kör vi nyårsträning. Vore tråkigt om han blev jätterädd av allt smällande. Tack och lov har han bra gener, hans mamma är helt oberörd av skott - vi hoppas att det har gått "i arv".

PS. Dobbys måns har gått över - och det är skönt att ha sin vanliga vovve tillbaka, dvs. han som sover HELA nätterna! Nu regnar det istället ute och istället för att som tidigare springa in och ut mest hela tiden så vill han nu inte gå ut alls... Är det inte det ena... DS.

Så varnades det för storm igen. Men den här gången höll huset ihop, tyckte faktiskt att stormvarningen var lite överdriven - i alla fall här i Skåne.

Desto värre är det att det snart (imorgon) är fullmåne. Vadå, tänker ni , vad är det för farligt med fullmåne?

Jo, det ska jag tala om för er! Vår lilla fluffiga valp förvandlas till en rastlös varg som bara vill springa ut och in, ut och in, ut och in...... Man dutt, dutt, duttar på mattes ben, pockar uppfordande att nu MÅSTE man verkligen ut och kissa. Matte öppnar dörren, hunden rusar ut, sätter nosen mot vinden, ruskar på öronen och försöker spänna upp kroppen så att han ser större och kaxigare ut än han är. Sedan fladdrar ett löv förbi, eller en fågel, eller....bara en unghunds knäppa fantasi och *swoooooosch* så springer man till matte i 190 km/timmen (för matte har inte ens hunnit stänga dörren efter den så kallat "nödiga" hunden), och så in igen. Om matte mot förmodan skulle ha hunnit stänga ytterdörren så skäller knäpphunden alldeles hjärtskärande förtvivlat och bara MÅSTE in igen - och det på momangen!

*springer förresten och släpper in den skällande hunden som jag släppte ut för exakt 3 sekunder sedan*

Så där håller det på.... Även på nätterna! Och då ska "vargen" ändå bara ut och sätta sig på trädäcket och titta på fullmånen...!! Ingen kissnödighet där inte! *gäspar trött* Tur att det bara är en gång i månaden.

Vi kvinnor har mens. Män har mans. Vår hund har måns(*). *suck*

(*) måns är ett alldeles ny(egen)påhittat uttryck för all typ av mångalenhet.

Att valpars tänder är som sylvassa nålar känner de flesta valpägare till... Så även vi. Dobby vill gnaga på allt och alla - inte hårt, men HELA tiden. Vi jobbar stenhårt med att få honom att sluta smånafsa efter våra händer. Nu verkar i alla fall det värsta kliet i tänderna vara över eftersom han bara har 2 tänder kvar att tappa (tror jag). :D

Har haft koll på hans nedre vänstra hörntand nu några dagar eftersom jag har sett att hans nya tand har varit på väg upp medan den gamla sitter kvar. Lite extra dragkampslekar har därför funnits på agendan - vore skönt att slippa åka till veterinär och få den utdragen tänkte jag. Pudlar kan ju ha svårt för att släppa hörntänderna...

Tyvärr har ingen av mina ansträngningar hjälpt, Dobby har sprungit runt "dubbeltandad" och matte har våndats över felaktigt bett i vuxen ålder. Men så igår lekte Dobby med sitt älskade leksaksfår - numera kallat "offerlammet" - och så mitt i leken avbröt han sig och tittade på mig. Jag gjorde som jag brukade och frågade:

"Vad är det?"

Dobby plockade då upp "offerlammet" och kom springande till mig. Det fina vita fluffiga lammet var täckt med blod och Dobby såg omåttligt stolt ut;

"Titta matte, jag har dödat det!" såg han ut att säga.

Efter en snabb koll i munnen insåg jag att Dobby inte längre var ett dubbeltandat monster, utan en pudel med Hollywoodsmile! Och lammet, ja det åker nog i tvätten...

Nu på lördag är det dags för klippkurs hos Pudelklubben. Det ser jag verkligen fram emot! Ska bli skönt att få info om hur man klipper och vårdar en pudel så att vi slipper fortsätta att treva oss fram...

Vi hade förresten pälsvårdsstund idag och valde den här gången att hålla till i tvättstugan (vi har en stor sådan!). Vi har nämligen en STOR tvättho med dushblandare, så det var bara att ställa ner Dobby där och duscha honom - i bekväm arbetshöjd! :) Och vilken skillnad! Vår bångstyriga pudel blev som ett lamm när han blev tvungen att hålla sig uppe på bänken. Hallelujah! :) Det gick därför undan med pälsvården, även om han fortfarande vill rulla ihop sig som en liten boll när vi ska föna honom. *skrattar*

Matte passade dessutom på att klippa pudeltussens öron för första gången. Lite hackigt och ojämnt blev det - men gud så söt Dobby blev! Han har ju så korta öron! xD De flesta som har pudel säger att deras pudlar har så långa vackra öron (och rasstandarden understryker ju också det), men jag är så lycklig att min lilla pudel har korta söta öron som gör att han ser ut som en liten koalabjörn! :)