Husse och Dobby har börjat gå ordentliga långpromenader på helgerna, till Dobbys stora glädje! Matte och husse har lite olika promenadtempo (för att uttrycka det milt!) och medan matte är lite som tjuren Ferdinand som hellre stannar och luktar på blommorna rusar husse iväg som en otämjd vildhäst... Därför har vi insett att det ibland kan vara nyttigt för voffsingen att få gå med i husses galopptempo alldeles själv, utan att matte ska komma flåsande på efterkälken... Både hund och husse (och framför allt matte) tycker att det här är en alldeles briljant idé - i alla fall tills matte får upp flåset ordentligt så hon kan hänga med på galoppen.

Idag har vi varit och tittat på det hunddagis i Lomma där Dobby ska börja i mars. Det verkar jättebra! Stora ytor att vara ute och busa på och lagom stor hundgrupp på 15 hundar. Vi tror att Dobby kommer att stortrivas!

Det enda som han var tveksam över var trappen som han skulle behöva gå i, men efter 3:e försöket rusade han upp för den med en himla fart! *stolt matte* Känns bra att han ska få lite hundkompisar och en flock som är harmonisk. Det kan förhoppningsvis göra honom ännu mer trygg och framåt.

Han är dessutom inte riktigt lika skakis över att åka bil nu mera. Känns jätteskönt, framförallt eftersom vi nu ska börja med Vardagslydnad igen på Björkhaga Hundskola - vilket innebär en resa på ca 45 min enkel väg. Då är det skönt att veta att han inte är ett nervvrak när vi kommer fram för att träna... ;)

I helgen åker matte och hälsar på sin bästa kompis i Västerås. Det blir gull och mys med en 7 månaders bäbis - så husse får stanna hemma och gulla med Dobby. Blir nog en skön helg för både vovve och husse med långa promenader och bus. Nyttigt för båda två att matte är borta en helg! (då blir de inte så "mattiga" - eller så längtar de bara efter mig extra mycket!)

En sak är saker - matte kommer definitivt att längta efter båda sina pälsiga killar! ;P

Lilla Dobby har just nu en period där han går under smeknammnet "Jobbi", som i jobbig alltså. Plötsligt har vår parvel upptäckt att det där med att skälla är hemskt kul - för honom alltså. Man kan skälla på Alliz, på fåglar, på matte, på leksakerna - och framför allt på grannarna! ;) Och om man inte får skälla så kan man pipa, gnälla, gläfsa och på alla möjliga vis framföra sin verbala klagan.

Att vi och Dobby inte riktigt är överrens om den här verbala kommunikationen kanske säger sig självt. Borta är vår lugna lurviga pudeltuss och istället har vi en kaxig vovve som minsann tycker att han absolut måste korrigera katternas beteende (även om det bara är för att de ligger och sover på ett sätt som inte passar herrn i fråga...), och som DEFINITIVT behöver berätta att grannen mitt emot minsann har kommit hem på lunch!

Matte har införskaffat ny, tystare klicker för att återuppta tystnadsträningen (ja, all träning överhuvudtaget!). Nu skulle det bara behövas lite tips på var man kan köpa en påse tålamod också. ;P

PS. Vardagslydnadsträning är bokad med start 18/2. Skönt! Matte behöver visst mer träning tycker Dobby. DS.

Ville bara dela med mig av en härlig film på vår galna kisse. Hon har uppenbarligen missuppfattat ordet kartong - hon tror att det hetter kattong och att alla kattonger tillhör henne. Just här har hon hittat en kartong tillhörande en toalettsits. En något platt historia alltså. Att det fanns ett hål för huvudet verkade vara toppen enligt henne... ;)